Nu har jag legat i soffan i tre dagar med benet i högläge, jag har käkat ibuprofen och paracetamol och haft kylbalsam på knät när jag vilar och stöd när jag går ut. Det är bättre, men inte bra.
Roade mej idag med räkna ut hur långt jag gick och sammanlagt blev det 248,8 km tills jag kom hem, dvs nästan exakt 25 mil. Jag har varit sååååå trött sen jag kom hem, men kanske är dom 25 milen anledningen? Kroppen har väl fått en chock av sträckan, värmen, uppförs- och nedförssträckorna, tiderna (tidigt i säng och tidigt upp), mattiderna, mindre mat än vanligt vissa dagar och mer vissa dagar. Har varit genomtrött i de tre dagarna, så vilan i soffan har varit underbar.
Tänker att om jag åkt ned och gått de 10 sista milen från Sarria till Santiago så hade jag fått mitt compostela. Men DET hade nog verkligen känts som ”fusk”, tror jag. Jag kommer att gå i lagom bitar tills jag gått klart. Kanske hoppar jag över några sträckor längs bilvägarna, för dom är verkligen för tråkiga. och nästa gång ska jag skicka väskan före direkt och ha med mej stöd till knäna för att skydda dom i nedförsbackarna. Vill också försöka gå när det är lite svalare, 30 plus och gassande sol var verkligen tufft att gå i.
Det har varit skönt att ha tid att landa när jag kom hem, för jag har verkligen inte varit sugen på att ge mej ut i vardagen igen. Tänker på caminon nästan hela tiden och går igenom alla upplevelser. En helt fantastisk resa! Trots att det var skitjobbigt och att jag fick så ont, så var det helt amazing! Att vandra i sån fantastisk natur var verkligen en nästan helt overklig upplevelse. Vi får se när jag fortsätter 😊
En bild för att tänka tillbaka.