Testning av knät idag. 8 km på helt vanlig grusväg utan några större höjdskillnader. Fantastiskt att bara kunna gå. Det gick sakta, men bra. Har gått runt lite i min lilla by här också, hängde uppe utanför kyrkan ett tag, fantastisk utsikt över nästa by man kommer till. Var och käkade på tiendan i byn. Har vilat knät på eftermiddagen i mitt söta lilla rum på mitt supermysiga boende. Jag har verkligen haft tur med mina bokningar. Nu har jag bokat alberguen de två kommande nätterna, har lyxat med eget rum för mycket nu, går lite utanför budgeten 😊

Har räknat lite på resten av caminon och kommit fram till att jag nog kommer att hinna med hela ändå. Förutsatt att mitt knä blir bra igen. Och eventuellt skippar jag etappen till Belorado och tar buss, eftersom den tydligen inte var nån höjdare, utan gick längs med bilväg hela dagen (har utsända som går före mej 😉). Inte så kul. Känns jättekul att jag har en chans att hinna med hela caminon. Om kroppen håller. Såklart. 🙏🏻

Snart ska jag ut och käka på byns enda matställe. Well, det finns ett albergue också med pilgrimsmeny, men roligare att äta på ett vanligt ställe. Sansol är hur litet som helst, men så gulligt. Och ALLA byar, hur små dom än är, har en kyrka med en kyrkklocka som ringer varje timme (och mer) dygnet runt. Hörs dock inte till mitt rum här, för en gångs skull.

Jag fortsätter min mycket individuellt utformade camino. 😊

Mysig middag i igår på absolut bästa alberguet hittills! Vi var fem stycken som bodde där, alldeles lagom. En av dessa fem var en fransk dam på 86 år som gick caminon. För vilken gång i ordningen minns jag inte. Hon hade börjat pilgrimsvandra när hon var 70 år och hade gått många gånger och flera olika. Fantastiskt!

Jag har ju fått bekymmer med ett knä och imorse när jag skulle ge mig iväg fick jag en underbar knämassage av min hospitalera, med en tinktur som en druid-kompis till henne hade tillverkat av örter. Ljuvligt!

Stapplade iväg några kilometer, men kände att det inte alls funkade med knät, så jag fick ta en taxi till Los Arcos, som var mitt mål för dagen. Strosade runt i den supermysiga staden, tog en kaffe, fyllde på förrådet med kontanter, var på apoteket och hörde vad de tyckte jag skulle göra. Fick bra tips och köpte salva och tabletter och har nu planerat in bara 7 km imorgon.

Vid lunch fylldes Los Arcos på med pilgrimer, träffade två svenskor! Har inte varit många på vägen direkt. Får se om vi ses vid middagen eller om det blir nya bekantskaper. Är redan hungrig 😆

Nya äventyr heeeela tiden! Love it! Håll tummarna för mitt knä nu!

Alltså vilken dag 😆. Eftersom jag skulle vänta på att apoteket öppnade klockan nio, så tog jag lite sovmorgon och vaknade inte förrän sju. Kvällen innan hade jag tvättat alla mina kläder och hängt dom i en sal på övervåningen, där hospitaleron sa att jag skulle hänga. Well. Stapplade upp för trapporna med mitt onda knä. Dörren till mina kläder var låst! Letade runt hela stället om någon hade lagt dem nånstans. Nope. Letade upp värdens telefonnummer och ringde honom (tror jag väckte honom). Och han ba: ”men hänger kläderna kvar? Min bror ligger där och sover! Kan jag skicka dem till dej med bil sen?”. Men nej, det gick ju inte, då hade jag inget att ha på mej. Han rekommenderade då att jag gick upp och knackade på och väckte hans bror. Så det gjorde jag. Tog väl typ fem långa minuters knackningar innan han öppnade. 😆😆😆

Iväg och käka frukost. Sen hänga på låset till apoteket. Apotekaren var så hjälpsam men hade inget inne som jag ville ha och behövde. Han ville skicka mej till nån slags ortopedaffär i Estella och ringde efter en taxi. Jag väntade en stund, sen kom han ut och sa att det inte kommer nån taxi, taxin hade ringt och nåt hade kört ihop sej, men jag kunde ju ta bussen.

Letade upp busshållplatsen och väntade typ 20 minuter. Spännande bussresa som jag följde på Google Maps, för att se när det var dags att gå av, utifrån den adress jag fått av apotekaren. Hittade affären nästan direkt, MEN! De hade stängt för vacasiones. Såg en apoteksskylt och gick dit. Och där fanns ängeln som kunde hjälpa mej och som hade ett stadigt knästöd på lager (vet inte vad det heter). Hon rekommenderade också att jag fortsätter gå, inte vilar. Så jag fortsatte gå. 6 km till mitt sovställe i Azqueta tog hur lång tid som helst.

Riktigt härligt upplivande morgon. Älskar när oförutsedda saker händer och det blir lite spännande. Blev så glad över känslan och har funderat mycket på min camino under den korta vandringen idag.

Jag vill INTE att min camino ska vara:

• att stressa upp med ficklampa klockan fem i mörkret
• Att slänga i sig frukost eller skippa frukost och rusa iväg så snabbt som möjligt
• Att hinna med så många kilometer om dagen som möjligt
• Att rusa på utan att knappt hinna se vad man går förbi.
• Att stupa i säng utan att knappt orka äta.

Däremot så vill jag att den SKA :

• Vara Långsam
• Vara Närvarande
• Vara varierande
• Ge mej tid att sova och ta det lugnt på morgonen, detta är viktigt, mår inte bra annars
• ge mej tid att stanna i en kvart och mumsa solmogna björnbär
• Ge mej tid att sätta mej och bara njuta av ljud, dofter, vyer, ljud
• Variera vandrandet med lite äventyrligare resesätt som buss och taxi mm.
• Låta mej stanna för att fotografera tretusen gånger om dagen 😆
• Låta min kropp finna sin egen hastighet och sträcka.
• Låta mej ha ork att upptäcka ställena jag stannar på.

Så imorgon blir det nystart. Skickar ryggan i förväg till bokat boende som vanligt. Men! Får jag ont eller blir trött så kommer jag att ta en buss eller fixa en taxi. Det gör att jag kanske kan hinna till dom ställen jag vill också längs vägen. Blir knäet bättre kan jag såklart gå längre, om jag känner för det.

Men jag har kört igång för hårt för att passa mig och nu sa kroppen ifrån. Jag lyssnar! Är så tacksam att den hänger med på mina äventyr.

Detta innebär också att jag kommer att lägga ut mina steg på insta för sista gången idag, kände att det lätt kan bli prestation i det. Sparar dem för mig själv istället.

Känner mej sjukt nöjd med en sån liten ändring i tankarna bara. Jag gör MIN camino. Med tid att lukta, känna, smaka, njuta, vila, uppleva. Så som jag gillar det. 😊

Snart vegetarisk pilgrimsmeny på La Perla Negra, mysigaste stället hittills!

(Ångrade mej! Tar bort alla steg från insta NU!) 😊

Bilder på insta: annakolis

Idag känner jag mej lite moloken (bra ord!). Var så skönt igår med vila och yoga och sömn i eget rum. Vandrade iväg tidigt imorse och tänkte att det nu inte kan bli bättre.

Första lilla uppförsbacken höll jag på att dö för att jag har så svårt att andas. Det piper och rosslar. Inte vet jag om det är nån post-covid-grej eller vad det är, men det är jäkligt jobbigt. Klarar inte en enda uppförsbacke utan vila, och det borde jag ju göra efter en veckas vandrande.

Well. Jag kom på att jag måste försöka öka min steglängd lite för att få lite mer flow, sagt och gjort. Nytt mantra i huvudet och lååånga steg. Skitbra! Men i slutet av min väldigt korta sträcka idag så fick jag så vansinnigt ont i ena knät. Måste uppsöka ett apotek imorgon och se om de har nåt som jag stötta upp med. Idag är ju inget öppet, eftersom det är söndag. Har tagit ett par Alvedon, får se om det hjälper. Hur som helst så går det verkligen i snigelfart nu. Känner mej så deppig när ALLA susar förbi mej med ett glatt ”Buen camino”.

Men! Jag måste inse mina begränsningar! Jag måste acceptera mej själv och min kropp! Jag får inte jämföra mej med andra.

Och! De sträckor och antal steg jag gått nu är ju för fasen helt amazing om man tänker på vilken stillasittande soffpotatis jag är i vanliga fall. Försöker i alla fall intala mej själv det, även om det inte går så bra.

Det blir i alla fall inga 25 kilometer imorgon, får dela den sträckan på två dagar.

Det finns nog en lärdom i allt det här för mej, som snart kommer att uppenbara sej 🤷🏻‍♀️😊 Hoppas det i alla fall. Men ändå. Moloken.

Incheckad, alla kläder ligger i tvättmaskinen, apoteket är inspanat, restaurang vald till ikväll, boende bokat till imorgon. Ska bara boka skjuts till ryggan också. Läget är som det är. Ska ta en siesta i värmen. Laters!

Bilder på insta: annakolis

Idag bor jag i eget rum. Med eget badrum. Och egen balkong. Jag behövde verkligen skärma av mej lite idag. Det har varit mycket praktiskt som man ska lära sig, otroligt många härliga människor man träffat, en chock för kroppen att bara gå och gå. Nu behövdes vila från allt. Så. Skönt med eget litet rum idag. Jättemysigt ställe och härliga hospitalera; Paloma.

Morgonen var fantastisk. Jag kom iväg vid strax efter sju och fick vara med om en magisk soluppgång. Det blev varmt efter 12 och då kommer också uppförsbackarna. 😊 Tufft! Men landade här och är helt nöjd. Har äntligen fått ro att köra ett yin-pass, och genast känns kroppen bättre. Men det är tufft att gå så mycket, kroppen undrar nog vad jag håller på med.

Imorse plockade jag mandlar i soluppgången med ett par italienskor. Bara det. Längs hela vägen växer björnbär som man slänger sig över när energin börjar tryta. Fikonträd finns också, men dom är inte mogna. Och nu har vinodlingarna börjat ta vid. Tidigare har det varit väldigt mycket lösgående djur och man har manövrerat mellan bajshögar. Kossor, hästar, grisar, får, katter, hundar, ödlor. 😊

Jag har också sett (tycker jag) otroligt mycket örnar, minst två om dagen. Häromdagen satt en örn och stirrade på mej från ett avblåst träd på två meters avstånd, men flög iväg innan jag ens hann tänka på kameran. Men så häftigt!!!

Solen skiner och man blir bränd på näsan, vänsterarmen och baksidan av benen. Snyggt! 😆

Imorgon planerar jag en kort tur på drygt en mil, mest för att det ska bli så varmt, men på måndag ska jag försöka mej på 2,5 mil. Måste ju få lite fart.

Jag skickar ryggsäcken varje dag. Jag fick inse att det inte funkade att bära med min höft. Har släpat runt på vatten i en löjlig liten daypack från Sea to summit, men idag hittade jag en affär i Puente de la Reina och investerade i en finfin 5 liters rygga. Perfekt till vatten och extrabatteri till mobilen. Har också rensat magväskan som blivit onödigt tung på något vis 😇

Har lärt mej massor om hur jag ska tänka och göra om jag ska gå igen. Skita i att väga allt. Packa det jag älskar. Skicka rygga eller väska mellan ställena. Boka in ”egentid” (=eget rum) med jämna mellanrum. Planera in resan när det inte är 30 grader. Annars är jag ett nöjd med mina förberedelser. Bra skor, bra kläder osv. Inte ett skavsår (ännu). Vågar inte testa att gå i sandalerna, varför ändra ett vinnande koncept liksom? 🤷🏻‍♀️

Igår var en fantastisk dag över Alto del Perdon. Ljuvligt! Stötte på flera tidigare bekantskaper och ett gäng nya. Helt slut på kvällen, men det blir man varje kväll. På ett skönt sätt. En kompis frågade idag vad man tänker på när man går. Jaaaaaa….. Jag vet inte. Allt mellan himmel och jord eller ingenting. Just nu håller jag på att reda ut en del med mig själv. Tänk att få ha all den här tiden och att få ha sina tankar ifred och att hinna tänka färdigt tankarna. Underbart.

Bilder på insta: annakolis

Lång, varm dag. Det blir alltid en massa extra kilometrar, hur jag än gör. Det skulle bli 14, men blev 21. Inte samma höjder idag, lite lagom upp och ner, även om uppförsbackarna blir tuffa i värmen. Gick lång väg längs floden Rio Argo, supermysigt. Fick tips av nån härlig liten människa att inte gå upp i bergen till Zabaldica, utan följa floden istället. Mycket tacksam för det tipset, då slapp man ett gäng uppför i gassande sol. Även om det blev längre.

In i Villava som verkar vara någon slags förstad (?) till Pamplona. Känns inte alls kul med storstad efter alla vackra vyer. Tror jag skippar Pamplona den här gången och tar det när man är i annat läge.

Superlite folk på alberguet. Vet inte om det beror på området eller vad det är. 🤷🏻‍♀️ Har i alla fall tvättat alla kläder i tvättmaskin (lyx!) och torktumlat dem. Äntligen av med fukten! Har bokat två nätter framåt nu. Ett albergue och sen ett hotell. Längtar! 😊 Imorgon blir det en hel del uppåt, hoppas på moln och lite svalare!

Bilder på insta: annakolis

Dagens mantra (trots att det var en underbar dag) : ”fakkkin jäla mountains”. 😆

Det var såååå mycket uppför i gassande sol, på vassa lösa stenar, och sen var det brutalt neråt efter en mil uppåt. Vi hade väntat oss en ”platt” dag med neråt på slutet. Sjukt jobbigt. Men jag klarade det! På nervägen började tårarna rinna. Av tacksamhet, av glädje, av närvaro. Så fantastiskt vackert, så många underbara människor, min gamla kropp som klarar av det jag släpar med den på. Hjärnan som orkar hålla koncentrationen på topp på en risky nedväg. Sånt jag lärt mej som hjälper mej att finnas just i det jag är.

Det här var nog första dagen som jag riktigt kunde njuta. Har varit för trött tidigare. Hjälpte några från mitt albergue igår med frakt av rygga och som tack blev jag medbjuden på fyra rätters pilgrimsmiddag. God mat, härligt sällskap och ett glas vin kan vända den värsta slitenhet till ren glädje 😊

Ikväll bor jag på ”pension”, eget rum och egen dusch. Lakan! Riktiga handdukar! Redan efter tre dagar uppskattar man det något alldeles väldigt!

Well. Sängdags 😊 Jag har bestämt mej för att lägga upp bilderna på insta istället för här, det verkar strula och jag orkar inte hålla på. Om ni villa följa mej där så heter jag annakolis.

Nu lite planering inför morgondagen.

Idag har jag tagit en kortare sträcka. Inte lika mycket upp och ner, men tillräckligt för min trötta kropp. Sitter nu utanför mitt albergue i Espinal och har hittills skrapat ihop 9,7 km och drygt 16000 steg. Igår blev det 29500! Är så glad att jag bestämde mej för att ta det lugnt idag. Käkade frukost i Roncesvalles, innan vi blev utslänga med buller och bång klockan åtta. Sen har jag verkligen varit en slowstroller, så skönt! Hade inte orkat annars.

Tog en second breakfast när jag kom fram tilm Espinal; café con leche, tortilla och zumo de naranja. Ljuvligt gott! Café-innehavaren och jag diskuterade Siddharta och vikten av självreflektion. Otippat. Jag är mycket nöjd med min dag hittills. Men vansinnigt trött i kroppen. Men det känns som det är nu caminon verkligen börjar när man kommit bort från stöket i St Jean och Roncesvalles. Så mycket folk!
Idag är det i alla fall sol, även om det faktiskt var riktigt läskigt att gå igenom den supermörka häx-skogen efter Roncesvalles.

Imorgon har jag bokat eget rum i Zubiri. Lyx! Ska också försöka få ryggan budad dit, det tar på mina höfter att bära på den, ska testa utan. Hoppas att jag får tag i nån. Morgondagen startar med 2 km uppåt, inte alls populärt! 😆

Viktigaste lärdomen efter två dagar:

• Hade varit käckt med mer backträning innan jag stack iväg.
• Så viktigt att verkligen lyssna i kroppen.

Idag blev ingenting som planerat.

Först hade jag ju tänkt gå över Pyrenéerna och stanna en bit upp för att slippa gå 25 km första dagen. Jag hade bokat på Orrisson, MEN det blev avbokat för att värden skulle på bröllop idag. Då bestämde jag mej för att gå nedre vägen, så jag bokade i Valcarlos. Men när vi kom fram igår och pratade med pilgrimskontoret och vår hospitalero så bara tittade som olyckligt på mej när jag sa att jag skulle gå den vägen. Tydligen går man längs en bilväg där folk kör som galningar. Så imorse övertalade min hospitalero mig till en annan lösning. Jag tog en taxi (Express Burricot) de första och jobbigaste kilometrarna. Och gick resten till Roncesvalles, vilket jag egentligen tänkt att komma först dag 2.

Så nu ligger jag i min säng på Roncesvalles och väntar på maten.

Jag är jäkligt mallig! Min otränade, tjocka och artrosiga kropp orkade. Men jag fick jäkligt ont i höften på slutet.
Viktigaste lärdomarna från idag:

• Regn + dimma + brillor = dålig kombo
• Det blir som det blir
• Har man artros och bär på ryggsäck – stanna med några kilometers mellanrum och vila höften.
• Gör det som känns rätt för dej! Är sååååå glad att jag skippade första branta stigningen. Dagen slutade på 17 km. Typ 6 km längre än jag tänkt mej. Imorron blir en kort dag. Med sol! 😊
  

Lång dag! Gick upp kl 3.00 imorse och nu är hon snart 20.30. Mycket intryck och människor. Överväldigande att äntligen vara här efter allt drömmande och planerande. Härligt boende på Gite de la port de Saint Jaques. Läggdags strax!

[ngg src=”galleries” ids=”2″ display=”basic_thumbnail” thumbnail_crop=”0″]