Dagens mantra (trots att det var en underbar dag) : ”fakkkin jäla mountains”. 😆
Det var såååå mycket uppför i gassande sol, på vassa lösa stenar, och sen var det brutalt neråt efter en mil uppåt. Vi hade väntat oss en ”platt” dag med neråt på slutet. Sjukt jobbigt. Men jag klarade det! På nervägen började tårarna rinna. Av tacksamhet, av glädje, av närvaro. Så fantastiskt vackert, så många underbara människor, min gamla kropp som klarar av det jag släpar med den på. Hjärnan som orkar hålla koncentrationen på topp på en risky nedväg. Sånt jag lärt mej som hjälper mej att finnas just i det jag är.
Det här var nog första dagen som jag riktigt kunde njuta. Har varit för trött tidigare. Hjälpte några från mitt albergue igår med frakt av rygga och som tack blev jag medbjuden på fyra rätters pilgrimsmiddag. God mat, härligt sällskap och ett glas vin kan vända den värsta slitenhet till ren glädje 😊
Ikväll bor jag på ”pension”, eget rum och egen dusch. Lakan! Riktiga handdukar! Redan efter tre dagar uppskattar man det något alldeles väldigt!
Well. Sängdags 😊 Jag har bestämt mej för att lägga upp bilderna på insta istället för här, det verkar strula och jag orkar inte hålla på. Om ni villa följa mej där så heter jag annakolis.
Nu lite planering inför morgondagen.