Alltså vilken dag 😆. Eftersom jag skulle vänta på att apoteket öppnade klockan nio, så tog jag lite sovmorgon och vaknade inte förrän sju. Kvällen innan hade jag tvättat alla mina kläder och hängt dom i en sal på övervåningen, där hospitaleron sa att jag skulle hänga. Well. Stapplade upp för trapporna med mitt onda knä. Dörren till mina kläder var låst! Letade runt hela stället om någon hade lagt dem nånstans. Nope. Letade upp värdens telefonnummer och ringde honom (tror jag väckte honom). Och han ba: ”men hänger kläderna kvar? Min bror ligger där och sover! Kan jag skicka dem till dej med bil sen?”. Men nej, det gick ju inte, då hade jag inget att ha på mej. Han rekommenderade då att jag gick upp och knackade på och väckte hans bror. Så det gjorde jag. Tog väl typ fem långa minuters knackningar innan han öppnade. 😆😆😆

Iväg och käka frukost. Sen hänga på låset till apoteket. Apotekaren var så hjälpsam men hade inget inne som jag ville ha och behövde. Han ville skicka mej till nån slags ortopedaffär i Estella och ringde efter en taxi. Jag väntade en stund, sen kom han ut och sa att det inte kommer nån taxi, taxin hade ringt och nåt hade kört ihop sej, men jag kunde ju ta bussen.

Letade upp busshållplatsen och väntade typ 20 minuter. Spännande bussresa som jag följde på Google Maps, för att se när det var dags att gå av, utifrån den adress jag fått av apotekaren. Hittade affären nästan direkt, MEN! De hade stängt för vacasiones. Såg en apoteksskylt och gick dit. Och där fanns ängeln som kunde hjälpa mej och som hade ett stadigt knästöd på lager (vet inte vad det heter). Hon rekommenderade också att jag fortsätter gå, inte vilar. Så jag fortsatte gå. 6 km till mitt sovställe i Azqueta tog hur lång tid som helst.

Riktigt härligt upplivande morgon. Älskar när oförutsedda saker händer och det blir lite spännande. Blev så glad över känslan och har funderat mycket på min camino under den korta vandringen idag.

Jag vill INTE att min camino ska vara:

• att stressa upp med ficklampa klockan fem i mörkret
• Att slänga i sig frukost eller skippa frukost och rusa iväg så snabbt som möjligt
• Att hinna med så många kilometer om dagen som möjligt
• Att rusa på utan att knappt hinna se vad man går förbi.
• Att stupa i säng utan att knappt orka äta.

Däremot så vill jag att den SKA :

• Vara Långsam
• Vara Närvarande
• Vara varierande
• Ge mej tid att sova och ta det lugnt på morgonen, detta är viktigt, mår inte bra annars
• ge mej tid att stanna i en kvart och mumsa solmogna björnbär
• Ge mej tid att sätta mej och bara njuta av ljud, dofter, vyer, ljud
• Variera vandrandet med lite äventyrligare resesätt som buss och taxi mm.
• Låta mej stanna för att fotografera tretusen gånger om dagen 😆
• Låta min kropp finna sin egen hastighet och sträcka.
• Låta mej ha ork att upptäcka ställena jag stannar på.

Så imorgon blir det nystart. Skickar ryggan i förväg till bokat boende som vanligt. Men! Får jag ont eller blir trött så kommer jag att ta en buss eller fixa en taxi. Det gör att jag kanske kan hinna till dom ställen jag vill också längs vägen. Blir knäet bättre kan jag såklart gå längre, om jag känner för det.

Men jag har kört igång för hårt för att passa mig och nu sa kroppen ifrån. Jag lyssnar! Är så tacksam att den hänger med på mina äventyr.

Detta innebär också att jag kommer att lägga ut mina steg på insta för sista gången idag, kände att det lätt kan bli prestation i det. Sparar dem för mig själv istället.

Känner mej sjukt nöjd med en sån liten ändring i tankarna bara. Jag gör MIN camino. Med tid att lukta, känna, smaka, njuta, vila, uppleva. Så som jag gillar det. 😊

Snart vegetarisk pilgrimsmeny på La Perla Negra, mysigaste stället hittills!

(Ångrade mej! Tar bort alla steg från insta NU!) 😊

Bilder på insta: annakolis