Jag har hittat ett så otroligt roligt ruttplaneringsverktyg, så nu har jag suttit och testat olika varianter. Riktigt, riktigt bra! https://godesalco.com/plan/frances Man får alla avstånd, det står hur många albergues det finns på varje ställe, man får fram en elevation map så man ser vad det är för höjdskillnader på rutterna. Amazing! Där kommer jag fastna ett tag.

Bokade en sista hotellnatt i Santiago de Compostela den 30 september också, men jag vet inte om jag kommer gå riktigt så länge. Men isf är det ju bara att boka av den. Men jag kan tänka mej att det blir som en dröm att få bo på ett riktigt hotell efter alla albergues på vägen 🙂 Just nu känns det som om jag vill gå länge och njuta av vägen, men vem vet om man får upp farten och vill gå lite längre varje dag? Vill i alla fall inte behöva stressa. Flyg vågar jag inte riktigt boka än, det är alltid knöligare (och dyrare) att ändra.

Har nästan bestämt mej för vilken ryggsäck och vilka stavar jag vill ha, ska känna efter lite till. Köper allt när jag kommer hem från Kap Verde, som jag ska till om någon vecka, då har jag verkligen tid att planera och drömma och vandra omkring.

Förlängde min dagliga promenix lite idag, så nu är jag uppe på drygt 4 km om dagen, det går bättre än jag trodde. Skönt och roligt!

Det är svårt att beskriva hur fantastisk den här planeringen och förberedelsen är för mej. Jag har ju artros i höfterna och jag opererade ena höften i september 2014. Innan dess hade jag haft ont i cirka tio år, de sista åren riktigt gräsligt ont. På något underligt sätt vande man sig vid att ha ont, men jag typ levde på värktabletter ett tag och till slut hjälpte ingenting. Jag satt i bilen och lipade för att jag inte orkade gå in i affären när familjen var och handlade. Hela livet gick ut på att minimera de sträckor jag var tvungen att gå från eller till bilen eller mellan olika ställen. Gräsligt. Sen efter operationen har jag ju blivit som en människa igen. Men de sa att min andra höft skulle bli lika dålig, så på något sätt har jag gått och väntat på det. Men det tänker jag inte göra längre. Jag ska inte låta nån konstig rädsla hindra mig från sånt som jag drömmer om att göra. Och om det nu går åt pipan, så har jag i alla fall försökt! Men jag tror verkligen inte att det gör det 🙂 Känns bara ofantligt kul och spännande och fantastiskt.