Kom iväg tidigt imorse. Så vackert! Mornarna är helt magiska.

Knät är bättre men inte bra, och idag var det som vanliga uppförs- och nerförsbackar. Nedför tar verkligen på knät. Kom förbi Viana, en härlig stad med mycket folk och massa uteserveringar längs huvudgatan, där jag åt en underbar lunch (all mat är så god när man är hungrig). Förbi Viana sa knät stopp, det gjorde för ont att gå. Lyckades i alla fall ta mig typ 14 km idag. Det går framåt! Gick in till en frissa och bad dom hjälpa mej att ringa efter en taxi. Alla är verkligen så hjälpsamma när man ber om hjälp. Så jag kom fram till min väska och Logroño, dit jag skickat ryggan.

Var med om en fantastisk upplevelse på vägen. Satte mej på en bänk och slängde upp benet för att vila knät, tog fram dextrosol, cashewnötter och vatten och pausade en stund. Då började det spelas gitarrmusik i buskarna. ”Du är den ende” som min nyligen bortgångna pappa alltid spelade. Tårarna kom. Satt där och bara njöt och då kom ännu ett gitarrstycke som pappa alltid brukade spela, lyckades fånga det på film. Vilken upplevelse. Som en minnesstund för min pappa.

Träffade också två svenskor på vägen som också landat i Logroño, vi ska ut och käka tapas om ett tag. Lite vila först efter dusch och tvätt. Värmen håller i sej och det är vansinnigt varmt på eftermiddagarna när man går sträckor utan skugga.

En finfin dag än så länge 🌟

Bilder på insta: annakolis