Vaknade imorse när alla började prassla med sina ryggsäckar och smälla i toadörren. Gick upp och klädde på mej, gjorde mej i ordning, packade grejjerna och började gå. Ingen frukost på det ganska dåliga alberguet jag bodde på, men hade packat ned några baby-bel och en muffins tillsammans med vattnet. Well! När jag kommit kanske 50 meter dök en klocka upp. Klockan var bara 6!!! Gick ut ur den lilla byn och sen var allt kolsvart! Såg inte ett smack! Fick montera fast mobilen med ficklampan på i midjeväska för att kunna se var jag satte ner fötterna. Något litet djur sprang förbi på vägen framför mej, men ingen aning om vad det var. 🤷🏻♀️
När det väl börjat bli liiite ljust, efter nån timme , satte jag mej på en sten och åt mina ostar och min muffins. Knatade vidare och kom strax till en liten by med ett öppet café, där jag fick café con leche och min nypressade apelsinjuice.
Sen var det bara att knalla vidare. Nästan bara uppåt idag och när solen väl kom, efter den lite molniga morgonen så blev det varmt! Provade att gå i sandalerna imorse ca 9 km, det gick bra, men det är mycket hårdare sulor än i min Hoka, så jag bytte till dom resten av vägen. Men skönt för tårna med sandaler! 😊
Har stött på en liten spansktalande man igår och idag, som går caminon barfota! Eller går förresten, han springer! Idag frågade jag honom varför han går barfota, ”I made a promise to God”. Jaha, ok. Han berättade också att han måste skynda sig, för när solen kommer fram blir marken för varm att gå på. Ja, alla har vi våra idéer.
Dagens etapp avslutades med en lång, seg uppförsbacke och avslutades på ett härligt albergue i Cirueña, där jag var först in och kunde välja säng och duscha i lugn och ro och ta en liten tupplur. Och äntligen finns tvättmaskin och torktumlare så att kläderna kan få sig en ordentlig tvätt. Har bokat in middag här på alberguet, eftersom det blivit lite si och så med maten idag.
Har planerat in en vilodag framöver i Burgos, då jag ska bo på härligt hotell i två nätter, känns som en oerhörd lyx, det ser jag fram emot! Men först lite mer vandring. 😊
Bilder på insta: annakolis
Alltså, det slår mig att det är så lång tid du får göra det här fantastiska äventyret! Ofta har man ju semester, dvs åker kanske iväg 1-2 veckor. Du vandrar så länge! Det kommer bli ett minne för resten av livet. Så starkt! Och bra att du tar pauser och landar emellanåt. <3
Ja, tiden försvinner på något sätt. Det är något alldeles speciellt! Att ha gått i två veckor och veta att det bara är början. Ca 55-56 mil kvar 😊 Vilket egentligen inte säger någonting. Man lär sej att väderprognoser aldrig stämmer, att antalet kilometrar aldrig säger någonting om hur jobbigt det ska bli och att man aldrig vet vad som väntar runt nästa krök eller efter bästa backkrön. Obeskrivbart. 😊🤷🏻♀️🦅(örnarna!)