Vaknade imorse när alla började prassla med sina ryggsäckar och smälla i toadörren. Gick upp och klädde på mej, gjorde mej i ordning, packade grejjerna och började gå. Ingen frukost på det ganska dåliga alberguet jag bodde på, men hade packat ned några baby-bel och en muffins tillsammans med vattnet. Well! När jag kommit kanske 50 meter dök en klocka upp. Klockan var bara 6!!! Gick ut ur den lilla byn och sen var allt kolsvart! Såg inte ett smack! Fick montera fast mobilen med ficklampan på i midjeväska för att kunna se var jag satte ner fötterna. Något litet djur sprang förbi på vägen framför mej, men ingen aning om vad det var. 🤷🏻‍♀️

När det väl börjat bli liiite ljust, efter nån timme , satte jag mej på en sten och åt mina ostar och min muffins. Knatade vidare och kom strax till en liten by med ett öppet café, där jag fick café con leche och min nypressade apelsinjuice.

Sen var det bara att knalla vidare. Nästan bara uppåt idag och när solen väl kom, efter den lite molniga morgonen så blev det varmt! Provade att gå i sandalerna imorse ca 9 km, det gick bra, men det är mycket hårdare sulor än i min Hoka, så jag bytte till dom resten av vägen. Men skönt för tårna med sandaler! 😊

Har stött på en liten spansktalande man igår och idag, som går caminon barfota! Eller går förresten, han springer! Idag frågade jag honom varför han går barfota, ”I made a promise to God”. Jaha, ok. Han berättade också att han måste skynda sig, för när solen kommer fram blir marken för varm att gå på. Ja, alla har vi våra idéer.

Dagens etapp avslutades med en lång, seg uppförsbacke och avslutades på ett härligt albergue i Cirueña, där jag var först in och kunde välja säng och duscha i lugn och ro och ta en liten tupplur. Och äntligen finns tvättmaskin och torktumlare så att kläderna kan få sig en ordentlig tvätt. Har bokat in middag här på alberguet, eftersom det blivit lite si och så med maten idag.

Har planerat in en vilodag framöver i Burgos, då jag ska bo på härligt hotell i två nätter, känns som en oerhörd lyx, det ser jag fram emot! Men först lite mer vandring. 😊

Bilder på insta: annakolis

Tidig morgon, lämnade Logroño i mörkret. Det går lätt och snabbt att gå på morgonen. Träffade en hel del bekanta längs vägen. När man tar sin första längre paus efter 5-6 km så blir man genast lite slö 😊 och det börjar gå lite långsammare. Sen vid 11 börjar det bli riktigt varmt när solen ligger på, vilket den mestadels gör. Träffade en till svenska idag. Kul! 😊

Lång och ganska trist sträcka på asfalt och betong ut ur Logroño. Hittade en öppen panadería så jag fick i mej lite frukost vid sjutiden. Efter all asfalt och betong kom man in i en stor park med svanar, ekorrar som snodde mat och fula fiskar. 🐟 Sen var det uppför nästan hela vägen till Navarrete, en gullig liten by där jag åt nygjord tortilla som second breakfast. Sen tog jag bussen tillsammans med en tyska och två trötta spanska killar resten av vägen till Nájera. 15 km räckte idag. Det växer mycket, mycket Rioja-vin här 🍷

Nu ligger jag i en sovsal och väntar på att få somna. Är trött efter Rioja-vin och tapas igår och störande person i överslafen inatt och tidig morgon. Får se om jag lyckas komma iväg tidigt imorgon också och om mina kläder hinner torka. Alltid spännande. Börjar få lite känningar och ett par små blodblåsor på tårna, ska testa att gå i sandalerna ett tag imorgon.

Bilder på insta: annakolis

Kom iväg tidigt imorse. Så vackert! Mornarna är helt magiska.

Knät är bättre men inte bra, och idag var det som vanliga uppförs- och nerförsbackar. Nedför tar verkligen på knät. Kom förbi Viana, en härlig stad med mycket folk och massa uteserveringar längs huvudgatan, där jag åt en underbar lunch (all mat är så god när man är hungrig). Förbi Viana sa knät stopp, det gjorde för ont att gå. Lyckades i alla fall ta mig typ 14 km idag. Det går framåt! Gick in till en frissa och bad dom hjälpa mej att ringa efter en taxi. Alla är verkligen så hjälpsamma när man ber om hjälp. Så jag kom fram till min väska och Logroño, dit jag skickat ryggan.

Var med om en fantastisk upplevelse på vägen. Satte mej på en bänk och slängde upp benet för att vila knät, tog fram dextrosol, cashewnötter och vatten och pausade en stund. Då började det spelas gitarrmusik i buskarna. ”Du är den ende” som min nyligen bortgångna pappa alltid spelade. Tårarna kom. Satt där och bara njöt och då kom ännu ett gitarrstycke som pappa alltid brukade spela, lyckades fånga det på film. Vilken upplevelse. Som en minnesstund för min pappa.

Träffade också två svenskor på vägen som också landat i Logroño, vi ska ut och käka tapas om ett tag. Lite vila först efter dusch och tvätt. Värmen håller i sej och det är vansinnigt varmt på eftermiddagarna när man går sträckor utan skugga.

En finfin dag än så länge 🌟

Bilder på insta: annakolis